J

Här kommer en liten berättelse om min dag idag..

Kan ju börja med att säga: Vilken dag!!
Började ju inte så himla bra om man säger så.
Kom utanför dörren idag och såg att Amils bil var borta! Går en sväng och kollar om jag ställt den nån annanstans, men icke. Går in och skäller på Jonas: Jonas, har du och dina kompisar varit ute och kört med bilen nu inatt så säg vart ni ställde den!!
När han övertalat mig att han inte hade det (vilket han för det första absolut inte får!) så fattade jag att den blivit stulen!!  :S Hur? Glömde jag låsa? Nej.. Glömde jag nycklarna i? Var nåt fönster öppet? Tusen tankar i huvet..
Ringer mamma och skriker i telefonen. och för henne lät det tydligen såhär: "Amil är borta!! Amil är borta!!" 
Efter att hon börjar få panik och skriker, "Va! är Amil borta??!?!"
så svarar jag argt: Neeeej, Amils BIL är borta!!
"Jaha, var det bara bilen.. Jag kommer hem snart"  
Happ.. Vadå bara?!

Ringer Madde och skriker lika, att Amils bil är stulen.. Hon åker för att hämta upp mig och medan ringer jag till Amil och ska berätta det hela. Är helt förstörd och tårarna rinner! haha
 -Det har hänt nåt hemskt!"
-Va :S Vadå??
-*Snyft,snyft* ...Vågar inte säga
-JO, säg!!
-Din bil har blivit stulen!! :´(
-Men å, var det bara det.. Trodde det hade hänt nåt hemskt..
-Ja det är väl hemskt! ..Förlåt!
-Men det är väl inte ditt fel heller! Sluta vara ledsen nu gumman..
-Nej jag kan inte..
(efter några minuter...)

- och vi kan väl fortsätta prata på sms: kanske. Det kanske börjar bli dyrt det här.. eller bestäm du?
-Det skiter väl jag i!! Det får kosta.. jag bryr mig väl inte om de! (En bil har ju blivit stulen..)
-okej..

Kom sen på att det var ju han som betalade samtalet och inte jag! :P snällt. Tänkte att det var jag och att han inte ville att det skulle bli dyrt.. hehe
Ja jag kan visst vara lite av en dramaqueen ibland har jag märkt..
Var lite dramatisk och helt knäckt där ett tag, haha. Hur kan en människa göra så mot mig tänkte jag! Och även om jag inte hade kunnat gjort nåt eller veta att bilen skulle bli stulen just inatt så kände jag mig skyldig och hade dåligt samvete för att bilen stod just här hos mig, nu när han är borta. Eller det har jag faktiskt fortfarande.. Men har lugnat ner mig nu :P Den hade ju blivit stulen även om Amil också hade varit här liksom.. Det visste väl inte tjuvarna?

Iaf.. Jag och Madde åkte ner till stationen och pratade med en trevlig polis och anmälde bilen. Går därifrån efter att den snälla polisen tröstat mig, haha. Han såg väl att jag hade gråtit och sa: Men lilla gumman, inte ska du väl känna skuld över det här! Sånt här händer ju och du kunde ju inte ha gjort nåt eller veta att det skulle ske lilla vän. Nu går du på stan, tar en fika och tänker positivt kära du :)
Snäll konstapel det där. Haha vilken mes jag är..  Hade en väldigt överkänslig dag idag.. Kanske nåt kvinnligt som är på G tro?

Vi lämnar stationen och det går mot stan och ska möta Elin. Efter ca 20 minuter ringer mobilen: "Bilen står i Gävle!"
Oj, det gick fort måste jag säga..
Ja nu orkar ni väl inte höra mer men nu vet ni att bilen blev hittad iaf. Dom hade slått in en bakruta och tjuvkopplat bilen och sedan kört till Gävle alltså.
 Fortsättning följer...


/J