Det syns inte utanpå
Nu är allt över! För den här gången. Känns så otroligt skönt! Sjuk eller inte.
Undersökningen gick väl bra, men tyvärr så hittade dom en ny inflamation.
A pretty bad one.
Så nu har jag fått en till/ny medicin utskriven, som jag hoppas ska fungera.
Konstigt att jag inte har haft ondare i magen med tanke på hur illa det såg ut.
Hade fått några "Hoppas det går bra idag"- sms när jag knäppte på mobilen påväg hem och då blev jag lite gladare :)
Blir lika faschinerad varje gång.. jag ligger där på "operationsbordet" med alla slangar och nålar i mig och mamma sittandes bredvid mig som alltid. Tänker att -nu, den här hången ska jag verkligen anstränga mig för att känna när jag somnar in. Men det är omöjligt! Och även fast man har sovit några timmar så känns det som man bara blinkat till. Läskig, men ändå cool känsla.
När jag vaknade kände jag mig riktigt bakis nästan. Tänkte först "yeey, nu får jag äta!" men sen kände jag att jag inte alls ville äta nåt. Kände mig lite illamående, yr och ville bara sova vidare.. Min värsta "bakfylla" hittills. Känner mig fortfarande lite groggy. Och då har jag varit hemma sedan halv 4.
Jag har inte ätit på 4 dagar och det enda jag fått i mig idag är en halv macka! Och lite nyponsoppa. Som jag fick på sjukhuset..
Men jag antar att det tar lite tid innan jag kan proppa i mig en massa mat, eftersom magen inte fått så mycket som ett riskorn senaste dagarna. Ska försöka få i mig nåt mer snart, känner att jag börjar bli lite småhungrig.
Nu ska jag fortsätta titta på Desperate Housewives :)
Bite me
