J

Jag lever... Nästan iaf.
Imorse opererade jag mig. Fick veta för ca två veckor sen att jag skulle opereras men har inte orkat pratat om det så mycket eller haft lust att blogga om det. Men nu kände jag att jag ville skriva av mig så det får ni stå ut med.
Många kanske tror att jag opererade magen, eftersom jag haft så mycket problem med den men så är inte fallet. Även fast jag kommer behöva göra något åt den också snart.

För några veckor sen åkte jag in till sjukhuset för jag kände en liten knöl som gjorde ont i ljumsken.. "Jaha, nu har man fått cancer också!!" är ju det första man tänker.. Eller iaf jag tänker alltid det värsta.
Det var det inte. Thank God. Knölen försvann av sig själv, också thank God, för sån smärta en sån liten knöl kan orsaka, obeskrivligt ont!! Äntligen borta tänkte jag.
Men på röntgenbilderna kunde man se en fistel (Fistel= är en gång, en smal "stig" i kroppen, som leder vätska dit det inte ska vara kan man säga. Kan också förklaras som en förbindesle mellan två organ. Inga roliga grejer i alla fall)
Så det är alltså den här fistelgången som jag opererade idag. Och har även två till operationer att "se fram emot".

Jag brukar inte klaga på livet, men idag när jag låg på uppvaket ville jag mest bara försvinna! Varför varför varför måste allt skit hända mig? Man frågar sig själv att hade jag kunnat levt på ett annat sätt så jag kunnat undvikit vissa saker? Om någon bara hade kunnat varnat en i förväg så man i alla fall kunnat förbereda sig lite.

Jag är inte ens 23 år och har redan
- gjort en ögonoperation pga en olyckhändelse med en glasruta. Därmen fick jag nedsatt syn och ett ärr i vänstra ögat.
- fått en sena avsliten i handen under samma olyckhändelse som ögat. Fingret fungerar nästan helt normalt idag.
- fått diagnos på en kronisk magsjukdom
- opererat en fistel
- kommande operationer: ta bort dränaget i fisteln jag har nu + magoperation och ta bort ett inflammerat område i tarmen.
Så man undrar ju.. vad mer kommer jag hinna med på resten av livet liksom.

It´s good to be me, right...?

Man får perspektiv på livet ibland, vad som är viktigt och vad som betyder nåt. Det finns dom som har det så mycket mycket värre så egentligen ska man inte klaga utan vara tacksam.
Jag har min älskade familj och mina underbara vänner som jag får så mycket stöd och styrka från. Utan er hade det inte gått! Bara att veta att det är så många som bryr sig om mig ger en hopp och glädje när man har sina dalar och allt känns jobbigt. Men nu ser jag ljuset i tunneln: det kommer bli bra igen!
Mamma, du är världens bästa mamma och vet inte vad jag skulle göra utan dig! Och mina fina tjejer, vänner och släkt, ni vet vilka ni är -Guld värda! Älskar er ♥

Idag har jag sovit hela hela dagen och började få tillbaka medvetandet för några timmar sen igen.
Det känns bättre nu och jag har inte lika ont längre. Det ska börja kännas som vanligt om någon dag igen men jag kommer vara sjukskriven i minst 10 dagar i alla fall, pga tröttheten och så jag får vila upp mig ordentligt innan jag börjar jobba igen.
Är så glad att jag lyckats få ett riktigt toppenjobb med så många fina gulliga och roliga kollegor, samt en underbar chef!
Nu ser vi frammåt, mot en grym sommar och ljusare tider :)